idag har varit en dag med många tankar...

Tycker det är lustigt att man kan ta så pass illa upp av ett "skämt".
Som att man helt plötsligt kläs av alldeles naken, som att hela ens identitet bara faller ner till marken och korvar ihop sig vid ens anklar.
Hela ens uppbyggda, vad man tror är, självkänsla och självförtroende grusas och man står där på ruta ett igen.
Man vet inte om man ska bli irriterad, arg, ledsen eller bara bita ihop, acceptera och kravla vidare med i alla fall en aning stolthet kvar.

Man gömmer sig bakom kläder, andra personer, fancy fasader och gud vet allt. Men till slut måste man se sanningen i vitögat och inse hur allting är och därifrån bygga upp nåt nytt som senare även det kommer raseras.

Det kanske är så det funkar?
Ta emot och gå vidare, det är det man ska göra!

Förundras över mig själv att en sån liten skitsak kan få mig att tänka så enormt mycket!
Det är bara att skaka på huvudet och skratta åt det. Det brukar jag göra och det brukar funka! :)
Hoppas att det alltid kommer funka...

Ja, ville bara skriva av mig lite!

Ha det!