barasaravendela

tårar som rinner
och få som förstår
tårar som rinner
då när du går
tårar som rinner
varför just nu
tårar som rinner
varför just du

två år har gått snabbt, äcklligt snabbt! Såren har nu läkt och endast ärren finns kvar. Trodde aldrig det skulle bli så för mig, att man kan tycka om någon så mycket att det känns tufft två års tid efter. Ett djur!

Många sa åt mig att glömma, kom igen det är en häst. Men för mig va det en vän, en vän som lyssnade, som inte dömde, som inte gjorde något, bara fanns där...

Ett brutalt slut var nog det värsta, cancer... Två dagar, sen var han borta. Gentlemannen.
Och jag fick inte vara med, jag ville, ville leda honom fram, ville klappa honom en sista gång, ville se att det gick bra, ville ta ett sista farväl...
Men tydligen skulle jag då minnas honom som död, tydligen skulle den hemska bilden etsa sig fast på min näthinna. Skulle den gjort det? Jag vet att den inte skulle det! Istället minns jag nu att jag fick åka därifrån, tvingad att lämna honom.
Ironiska namn, Toulouse, To lose...

En tår träffar tangentbordet i skrivande stund, såren är läkta men ärren finns kvar. Tydliga ärr...

Mister Toulouse 20/3 - 08
<3