utanför fönstret rastar en man sin hund, en fin dalmatiner
det gör att det känns ännu mer som att jag sitter i nån sorts fängelse...
jag ser dom, men får inte vara en del av det
får endast sitta här och titta på och höra vad jag gör som inte är bra

ni fattar att jag haft en superbra dag på jobbet va?!
jag klarar inte av att vara i samma rum som ub
har inte förstått vilken lyx jag haft när hon inte varit här!
inser det nu...

bara att härda ut
kom igen sara, du klarar det!
förhoppningsvis...