barasaravendela

tårar som rinner
och få som förstår
tårar som rinner
då när du går
tårar som rinner
varför just nu
tårar som rinner
varför just du

två år har gått snabbt, äcklligt snabbt! Såren har nu läkt och endast ärren finns kvar. Trodde aldrig det skulle bli så för mig, att man kan tycka om någon så mycket att det känns tufft två års tid efter. Ett djur!

Många sa åt mig att glömma, kom igen det är en häst. Men för mig va det en vän, en vän som lyssnade, som inte dömde, som inte gjorde något, bara fanns där...

Ett brutalt slut var nog det värsta, cancer... Två dagar, sen var han borta. Gentlemannen.
Och jag fick inte vara med, jag ville, ville leda honom fram, ville klappa honom en sista gång, ville se att det gick bra, ville ta ett sista farväl...
Men tydligen skulle jag då minnas honom som död, tydligen skulle den hemska bilden etsa sig fast på min näthinna. Skulle den gjort det? Jag vet att den inte skulle det! Istället minns jag nu att jag fick åka därifrån, tvingad att lämna honom.
Ironiska namn, Toulouse, To lose...

En tår träffar tangentbordet i skrivande stund, såren är läkta men ärren finns kvar. Tydliga ärr...

Mister Toulouse 20/3 - 08
<3

Denna texten fastnar verlkligen, iallafall i tider som dessa:

Jag skall lära mig leva igen
hitta vägen ut
kanske en vän
som alltid finns där
och står ut med mig som jag är

Jag har sprungit åt olika håll
i min rastlöshet
utan kontroll
tills känslorna frös
och min ångest blev skoningslös
Hjälp mig att leva
det finns kanske ett sätt
om jag går i cirklar
så visa mig rätt
Jag har sett mycket mer än du tror
och betalt min skuld
fast den var stor
Vem hjälpte mig då
när jag nådde mitt Status Quo
Jag har svikit och ångrat en del
men förstår ändå
hur det blev fel
Nu frågar jag dig
finns det ännu plats för mig

Hjälp mig att leva
det finns kanske ett sätt
om jag går i cirklar
så visa mig rätt
Hjälp mig att leva
det känns som jag är klar
viljan är mitt vapen
och lusten finns kvar

Kalla mig dåre, som hoppats igen. Kalla mig dåre, men jag längtar också hem!
Kalla mig dåre, vad kallar man dig? Fanns det nåt annat som du delade med mig?

Nordman och jag denna trista måndag med bara massa plugg...

Vet inte hur man ska orka ända fram, det enda jag kan se är ångest och stress. Ingent ljust någonstans, tyvärr!
Visst man ska vara positiv och alltid se det ljusa i allt, men om man inte orkar det då?!

Vill ha orken tillbaka
Vill ha ljusare tider
Vill ha slut på yrseln
Vill ha mer tid
Vill ha, vill ha, vill ha...
Kräver, kräver, kräver...
Måste, måste, måste...
Orka, orka, orka...

Ska snart till stan och äta middag med Julia och Elin. Ett riktig girlsnight på Babbel! Kommer nog bli riktigt nice :D
Dresscode är för kvällen jeans, body med spets, grå kavaj, boots, halvuppsatt hår och röda läppar ;) Sen blir det att sova hos Elin för imorn blire hökörning :P

En liten bild för kvällens outfit haha ;D

Ha det!

... varför jag inte kan vara mer organiserad!! Samlar allt plugg till en och samma kväll! BLÄ BLÄ BLÄ!

Har noll motivation kvar för någonting, det är inte långt kver nu, sen är skolan slut. Och det är så mycket som ska göras och det finns så lite tid. Allting sk aman hinna med och har man dp ingen ork eller lust så är det sjukligt jobbigt.

Ingen inspiritation över huvud taget! Och så går man ut på helgerna för att ha kul och glömma stressen, och kul har man :D tills man upptäcker allt man då inte har gjort för att man inte orkat pga av att man vart ute istället...
Leder till att ångesten kommer smygande igen :( inte bra, inte bra...

Jag har extremt mycket saker jag måste göra nu, men känns som om jag inte har någon tid över huvud taget!

Jaja, hoppas på en myskväll me elin och julia på fredag iallafall så har man något att se fram emot! Dom pratade om middag på Babbel och sen mys på Bränneriet, låter ju inte helt fel liksom :) Och om det inte blir av får jag väl försöka hitta på något annat. För något kul måste jag göra, annars kommer jag gå under av ångest och stress!
Och det vill jag ju inte ;)

Nähä, nu blir det bara till att fortsätta plugga då...

Ha det!